Att vakna upp en
lördagsmorgon och känna sig helt hemma är faktiskt en inte helt självklar
känsla. Men när den får infinna sig, solen lyser och kroppen sprudlar av energi
så kan inte livet vara annat än bra. Mycket bra faktiskt. Och det var ungefär
en sådan start på veckan efter vår resa jag fick.
Att resten av dagen verkade lovande försämrade inte
situationen. Den fria engelskalektionen vi
erbjuder förflöt väl. Ända tills den avslutande leken fruktsallad. Jag är
förvånad över temperamenten hos flickorna men vet att jag spelar i samma division.
Undra vad det beror på? Att det bara kan slå slint i huvudet över en lek eller
ett spel.
Jag och Nico på båtur i Yangonriver. Tydligen får man bara köra åt ena hållet med "foreginers."
Bryter man mot lagen kan man bli arresterad. Finns poliser ute på floden som patrullerar.
Kvällen gav den lite löjliga förmånen att vara halvmodell
för Singapores flygbolag Tigerair. Utan mer ingående information. Eller tid och
plats uppgavs såklart. 4 pm sharp. Hanterade
inte det utan stormar in tre kvart senare efter en taxiresa i cirklar som
pågått dubbelt upp. Bonus är mitt utseende: svettig, stressad och irriterad. Och
ingen styling. Proffsbolag.
Situationen är lagom skrattretande. Där står jag jämte två
välvårdade, långa, pinnsmala kvinnor med välpedikerade naglar i matchande färg
till deras kavajjackor. Själv bär jag ett grått oversizelinne till turkos
flipp-flopp. Grabbarna i sällskapet är lyckligtvis mer alldagliga även om de
färgglada drinkarna och maten mer stämmer överrens med den kvinnliga hälften.
Dock vet jag nu allt om bananer och hur man konstant skrattar fyra timmar i rad.
Söndag var kyrkan för
hela slanten igen. Maria gav en minipredikan och jag delade Moa. Hon
passade bra där. Blev ännu en gång tvingade att bli bjudna av Wille. Vi måste
verkligen lära oss att sätta ner foten när det gäller.
Efter kvällsgudstjänten på engelska delade vi på helgrillad
anka med en mindre grupp britter som under två veckors tid besöker olika barnhem.
En riktigt angenäm afton om jag får säga mitt, även om jag blev utslängd från
inomhuslekparken. Tyckte jag var i största laget.
Att äntligen få ha en
lektion själv var både skrämmande och roligt så måndagen var helt klart
bäst. Att inse att jag inte längre kunde förlita mig på Maria innebar nog den
mest välstrukturerade lektionen.
Motivationen för att fortsätta hålla högre kvalité innebar jag att
eftermiddagen lång drack kaffe på café och gjorde nytta.
På kvällen tog Marek med oss att dricka Lassi. Indiskt mellanting av smoothie och något surt. I brist på
annat att göra hoppade vi på en av alla bussar utan destination men kom inte
längre än två stationer innan vi tog en taxi till ett kollektiv där vi spelade
sällskapsspel. Saknad aktivitet som helt klart väckte samma känslor hos mig som
hos våra elever under lördagen.
Tisdagen var Mareks
sista dag så den firade vi med att efter min lektions slut luncha på ett
stängt ställe som var under renoveringstillstånd. Att det målades och donades
verkade inte bekomma dem utan det serverade oss gladeligen flötig mat. När
Maria gick för att förbereda sig hittade vi Nico. En vykortsförsäljande pojke
på 11 år. Staden är inte stor så vi har sprungit på honom ett antal gånger.
Hans engelska är exceptionellt bra och man märker hur han suger åt sig ord som
en tvättsvamp. Tillsammans med honom delar vi både en båttur och allt för många
spelmaskiner i en mörklagd hall. Hans favoritplats.
Nico och Agnes är glada sjöfarare
Kvällen till ära fick vi finbesök. Joakim från min gymnasieskola är tillbaka
med sin spanska vän Paco som är höjdare på att få tårarna att flyga och magen att krampa när kroppen viker sig av skratt. Så det blev helt klart en höjdarkväll med superpizza och en enklare salsakurs. Yangon är verkligen inte det Burma jag såg för mitt
inre.
Yangons bästa pizzaplace. (smakar faktiskt svenskt.)
Paco hade en fling för att köpa allt billigt eller av alla trevliga. Så här har han
låtit sy upp ett par byxor bara för att han gillade ägaren så mycket. Dock blev
de kanske inte riktigt som han hade tänkt sig ändå. Lite större storlek och så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar