lonely planet rekomenderar

vad ska jag göra!? det finns så många barn jag vill adoptera och blir halvt förälskad i som den här vackra tjejen tillexempel. hon skrattade järnet och bara strålade när jag gjorde en knut på henne så vi såg likadana ut. sedan fixade hon mig i håret. jag fick en knut jag med, men den var ordentlig. inte så ruffsig som den jag gjorde. hehe.  

Thanliyn marknad. 

 Är det inte måndag så är det torsdag och fredag.  De lediga dagarna har kommit att variera från år till år men mig bekommer det inte. Jag njuter så gott det går och denna så kallade helgen hade vi tänkt oss ännu en resa. Dock fanns inte energin hos någon av oss så en dagstur var det vi tog oss an.

Thanliyn blev vårt första stopp. Efter en timmas promenad till stans östra gräns och en hel del hjälp från olika håll lyckades vi (eller ska jag säga Agnes) utan medföljande burmes hitta en lokalbuss som inklusive byten skulle föra oss till ett av Lonely Planets ”nära-Yangon-rese-tips.” För till skillnad från den annars välstrukturerad budgetguiden så fanns i detta fall ingen direkt information om hur man skulle ta sig dit. Agnes, produktiv som hon är, tog det ännu en gång på sitt ansvar och ägnade eftermiddagen före avfärd åt att förbereda oss genom att jaga Yangon runt för rätt bussnummer. All credit till denna kvinnas driftighet. Så vi har henne att tacka för att vi faktiskt kom iväg i ottan.

till Inger om du läser min blogg: jag blev alldeles till mig när jag såg en häst. du får häsa pållarna med en puss.

hur många modellbilder orkar ni? visar ändå bara en bråkdel. inte så många som jag fotar utan blir mest fotad. vid det här tillfället tror jag vi hade 5 olika fotografer. men det som gör att jag fortsätter är att människorna jag visar er gör har gjort någon forom av avtryck hos mig. som den här kvinnan, ett hjärta va guld blir hennes namn. 

 Det tog dryga timmen att färdas till Thanliyn men vi hade fina burmeser som lotsade oss. Väl framme möttes vi av en liten stad med inte så många punkter på listan att pricka av. Vi strosade marknaden och några gator fram. Åt frukost på något som liknande en nyöppnad restaurang. De älskvärda kvinnorna som drev det mysiga stället pratade engelska utan hinder och serverade kaffe i IKEA-koppar. Att jag vid första anblick tog rätt på designen visar vilken servis jag växt upp med. Ingvar har verkligen lyckats sätta Sverige på kartan.

smilet när jag gissade rätt och Maria dubbelkollat. 

Resten av förmiddagen vandrade vi runt utanför stadskärnan. Hittade en sjö där vi blev som barn igen när vi underhöll förbipasserande med att plaska i det ljumna vattnet. En av våra fan blev så förtjusta att han tog oss med hem till sig. Där kröp det fram att han var kristen och det var med glädje vi fick avsluta stunden med bön för hans hus och familj. Som tack följde han oss till nästa buss. 

på bussen.

 (En parantes kring den här staden var att vi under lördagen hakade på den enda motionsformen för västerlänningar i Yangon. The Hash. Det innebär att du i grupp springer runt och letar efter små små pappersbitar på marken som visar vägen. Den kan innehålla falska spår och ibland är pappersbitarna uppenbarligen bortstädade så då kan man få chansen att springa både en och två km för långt. Att denna veckas Hash gick runt den här staden var lite ironiskt då nästan ingen av de långlevda stadsborna tagit sig hit och vi vandrat stället runt. Det var i alla fall ett roligt sätt att både röra på sig, träffa människor samt få se landsbygden då den ca 9 km långa sträckan gick allt från genom byar till olika risfält och större vägar. Och än en gång måste jag tillägga att Burma utanför Yangon är en skönhet. Trodde dock värmen skulle göra slut på mig men den bekom mig inte utan hängde på bra. Efter allas målgång är det en avslutande ceremoni. Priser till olika bedrifter delas ut som ex. denna lördag var Spaniens nationaldag eller något, så alla spanjorer blev hedrade. Ochväven jag lyckades roffa åt mig ett mynt. Fick äran (!?) att duscha i öl för att jag lyckades vinna över en burmesisk/ australiensk kille på upploppet. Tydligen får en liten svensk tjej inte ta sig an den uppgiften. Men jag var ändå nöjd. Och när det riktiga priset infann sig var det helt klart värt. För alla deltagare var inbjudna till en av arrangörerna på kvällen. Och där var det fest. Det fanns tortillas med köttfärs, kyckling, grönsaker, ost och liknande. Det fanns snacks i vägar som korvar, frukt, och ost och kex. Och inte vilket ost som helst utan 3 olika sorter, med bl.a. en grönmögelsort. Då får man inte glömma att ost inte finns här egentligen. Jag var helt klart salig. Och ville verkligen inte tänka på vad det kalaset måste kosta utan bara äta och njuta. )

Kyauktan pagoda. 

Kyauktan som skulle vara känt för sin flytande pagoda var vad jag skulle kalla en semesterort utan gäster. Det fanns inga turister där men souvernier och skyhöga priser led det ingen brist på. En strandpromenad längs med floden och restauranger längs hela sträckan var kanske det som stärkte semesterkänslan som mest. Vi skippade dock att ta en båt till pagodan då vi aldrig kommer räknas som locals och betala för ännu ett buddistiskt tempel är något som börjat falla under Burmas minuslista. Jag spar mig till Bagan. Då kommer jag se tempel tills jag storknar. Det var nog ändå vackrast utifrån. Eller det brukar vara så. 

en bråkdel av alla tjejer som vi skrattade så länge med. alla ville faktiskt inte fotas konstigt nog. men lyckliga över att få se vitingar ändå. 

Att vi inte heller fick chans att korsa floden retade gallfeber på en svensk med lågt blodsocker. Har ändå börjat vänja mig vid att man får åka vart man vill och inte behöva muta sig fram. Efter ett antal försök med olika skeppare fick vi inse oss slagna om vi inte ville betala 15$ för en resa som burmeserna annars kanske betalade 50 cent för. Lika bra det kanske så var vi inte en drivande effekt till polisproblem för deras del.   

vackra flickor som blev lyckliga över en cola. 

kvällen avslutades väldigt SVENSKT OCH UNDERBART: PANKAKOR! på köksgolvet. och ps. nu har jag fotat lägenheten så bilder kommer snarast.