De är utlämnade. De är ensamma. Ingen vet om de fortfarande
är i livet. Och det faktum som kvarstår är att än mindre finns det ingen som
egentligen bryr sig. De är ändå värdelösa. Vilket är sanningen för så många
tusentals flickor i alla åldrar världen över. Filmen Nefarious handlar helt
enkelt om ett liv i trafficking.
Jag vet att det är ett ämne som man är mer eller mindre
uttjatat. Trots det är det inget man tänker på. Jag gör inte det och jag tror
inte majoriteten ägnar någon större tankeverksamhet kring ämnet. Och gör man en
koppling förknippas nog ämnet oftast med Red
Light Distirct i Amsterdam eller Lilja
4-ever; filmen om den ryska flicka som skeppas till Sverige för att säljas
till ensamma män. Man har helt enkelt hört att trafficking och prostitution
existerar, men det finns så många världsliga problem som varför besvära sig?
Det är dock ett ämne som enligt mig aldrig får sluta
upprepas. Någon måste föra dessa flickors talan när för dem orden inte räcker
till och rättigheter aldrig nämnts. När dem står där helt övergivna och bara
vill överleva. För i många fall är det inte ett självval som verkar vara en
vedertagen åsikt utan antingen en sista utväg, ett övergrepp i tidig ålder där
man där och då får ett pris på sin kropp eller kanske än värre, man föds in i
det. För visste ni att t.ex. att i Kambodja är kulturen att man betalar tillbaka
sin skuld gentemot sina föräldrar genom prostitution. Bara för att de har satt
en till jorden, eller som i Nepal. Där föds flickorna i det lägsta kastsystemet
in till ett liv i fångenskap. Där blir de fängslade av sig själva, av
konsumenterna, av deras familjer som agerar försäljare men kanske främst av det
djupt rotade ursprung som säger att detta är framtiden. Att du är ett offer för
någon annans behov. Att detta är du.
Att se denna dokumentär lämnar ett hjärta för dessa människor
och den hjälper en att inse att någonting måste ske. Nu, och inte sen. Vi kan
inte bara vänta ut himlen. Därför är ett första steg att visa hur verkligheten kan
te sig. Med de orden rekommenderar jag er alla att försöka se den här filmen
även om den är svåråtkomlig. Eller nästkommande som jag i tidigare inlägg
nämnde efter vårt möte med pastor Håkan. Att han just nu tillsammans med en
regissör från Singpore håller på att producera en film om just folkgruppen i
Nepal. Tanken är att den ska släppas på
filmfestivaler världen över till våren och jag skriker inombords när jag tänker
på att den bara måste få en genomslagskraft utan like. Så alla som tror på en
god Gud, be för filmen, be för flickorna och be för det barnhem i Kambodja som
gör skillnad. För om ni så bara gör det
en gång halvhjärtat så gör det skillnad. Glöm inte att Gud hör allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar