alla vet vad som händer söndag morgon

Varje söndag som passerat har varit som ett töcken för mig. Det är veckans längsta dag och det blir som en omställning gentemot resten av veckan som lunkar fram i sakta mak. Så när dagen är över finns varken ork, tid eller inspiration för att skriva. Det är anledning till att jag tidigare inte delgivit er hur ”Guds vilodag” ser ut nu förtiden. Vilket är märkligt då det är min fasta punkt i livet. Alltså inte söndagen, men innehållet i att träffas tillsammans och hylla vår far som obegripligt nog älskar oss och mig mer än sig själv. Mer än sitt eget liv. 

'

Söndagsskolan här är fantastisk. Varje vecka blir en återkommande energikälla för min del. Hur tungt det en kan kännas att behöva stiga upp strax efter gryning för att transportera sig över en timma ut i förorten. Men väl där flödar det av innerlig glädje och energi som de verkligen ger uttryck för när de lär sig en sång eller lek. Och fastän många av aktiviteterna är simpla, och vi sitter inträngda i ett hus där begränsningarna skulle kunna vara många så är det varken det man ser eller minns. Utan det man bär med sig är att det faktiskt är möjligt att flyga utan vingar.

sjunga med rörelser är kul. försökte få upp en video på detta
 men det var för mycket begärt förstod jag.

KNUTEN. (en liten övning skulle nog te sig som rätt.)

 

gudstjänst. den här församlingen var fantastisk!

Gudstjänsterna har nog blivit ett tillfälle som ger mer än man får. Åtminstone är det magkänslan efter varje söndag. För vi har nu betat av 4/6 husförsamlingar där det mesta har kretsat kring att vi ska berätta våra vittnesbörd till Willes tolkande stämma vilket kan kännas tröttsamt ibland. Speciellt när åhörarna är personer som blir uteslutna och anhållna av vänner samt familj för sin tro.  Då ser man sig som rätt liten och undrar hur ens ord kan få betyda någonting. Men det är upp till Gud. Däremot är lovsången fantastisk och jag förundras varje gång över hur den kan få lyfta taket. Och det är inte sällan vi kan stämma in i den svenska versionen av vad de sjunger.

Dock fick jag en riktig boost i söndags. Maria fann en kyrka på engelska. Hade tänkt gå redan veckan innan men bihåleinflammationen tog över och bröt ner mig till att stanna i sängen. Denna söndag blev jag dock upplyft istället. Att vara en i mängden, få begripa en predikan och bara ta emot är ibland ovärderligt kan jag lova. Som pricken över i:et var också att vi träffade en dansk/brittisk missionärsfamilj som en månad tidigare hade flyttat hit efter 10 år i Kina. Mamman pratade om att påbörja en bönegrupp och pappan ville ha hem oss till sig. Det skulle vara underbart. Tänk om vi kan få en ”extra familj” här i stan.

ibland får man helt enkelt klä upp sig.