I Swaziland var jag
en rebell. Jag satte mig emot allt av förordningar och regler. Jag tog upp
kamper som jag från början visste var dömda att misslyckas och jag tampades
envist med att förändra ett samhälle till vad jag ansåg var det enda rätta, och
mest okomplicerade; nämligen det Svenska. För det kan ju alla utan tvekan
förstå sig på, eller?
Idag har mognat. Jag
lärde mig mycket under Swazzetiden och jag fick verkligen bända mig ut och in
för att acceptera uttrycket "Obey the Authority." Vilket är precis
som det låter. Tig, lyssna och gör som du blir tillsagd. En del av den "oindividualistiska"
kulturen vilket man kan tycka vad man vill om hemma hos oss, och det gör jag.
Men det är en erfarenhet.
Men ibland räcker
inte ens erfarenheter till. Som igår. Tiang, en mysig, vacker flicka med slank
kropp på ca 25 jordsnurr som önskar att få studera till sjuksköterska en
dag, skulle bada med oss. I Yangon finns endast bruna
vattendrag så vi tog taxi till en park med berg-och-dalbanor, vackra buskar och
ett mindre vattenland. Vid första tanke på att vi skulle spendera en dag där
kunde jag inte annat än stråla. Vattenrutchbanor, waterski, pooler, sol,
billigt och varmt. Dream coming true. Men. Där finns alltid ett "men"
när något är för bra för att vara sant. För när vi anländer får jag en smärre chock. Ingen tjej i synlig
radie. Bara killar och manliga ordningsvakter som ni får tänka: 1. inte är vana
att se vita. 2. inte är vana att se tjejer i bikini. 3. säkert
aldrig sett en vit tjej i bikini mer än Lady Gaga som kråmar sig framför
kameran . Tveksamhet slår sig till ro
men vi har betalat överpris i Kyats (chats)för att komma in, (så är det
att vara vit) och bada är en del av min kultur. Så vi dressar om till vårt
svenska stuk. Swazze gav mig dock några
badråd och omedvetet har jag packat med kortkorta shorts och ett linne.
Tacksamhet är mitt enda ord här, för när vi kliver ut så flyger flocken av
killar upp ur sina bassänger. Omringade
står vi där som fånar och försöker desperat skyla oss. Inser att det fåtalet
tjejer som badar både bär jeans och
t-shirt vilket innebär att vi verkligen viker ut oss. Och pojkarna stirrar,
granskar, fotar, filmar. Jag skakar irriterat bort en och annan ordningsvakt
med telefonen i högsta hugg men vi har redan klivit över gränsen. Vi kunde lika
gärna ha varit nakna. Och männen är som djur. De ser bara våra kroppar. Det
finns bara ett sätt att bokstavera det här: K-U-L-T-U-R-K-R-O-C-K.
Smash!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar