hon och många andra har dock fått mig att inse det tråkiga med backpackers. de skrapar lite på ytan, kikar genom fönstret och sedan drar de för gardninen. och går vidare till nästa hus. och det har gjort mig så kluven sedan jag kom hit. har alltid älskat att resa, upptäcka, se nya saker, eller åtminstone på senare år. fast resa har jag verkligen alltid tyckt om. men man inser när man flyttar till ett annat land med en annan kultur att det finns så mycket mer. man får verkligen inte hela rummet framför sig av ett två-dagarsstopp. att bakom det första rummet finns det så mycket mer. och inte för att jag anser att jag har fått upptäcka hela Burmas grannskap men jag har börjat förstå vilka fantastiska vrår man går miste om när man bara får ett stämpel i passet och chansen att kryssa för de viktigaste sevärdheterna. men det är ju så det fungerar, för ingen på jorden har chans att både ha kakan och äta den. och jag vet inte vilket jag helst föredrar. antaligen båda. ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar