första advent

happy sweet december. 

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Fast det är ju inte sant, det vet ju alla. Åtminstone är det ingenting som man överlag orkar uthärda och vänta in. Inte ens i juletider eller kring födelsedagar. Har av någon anledning fått för mig att saker som det är en årlig grej men där har jag minsann fått allt om bakfoten för Burma har visat mig en annan sida av det myntet.

happy 4-monthdays John. 

Igår, och inte ens igår fick jag idag veta, utan det ska egentligen vara idag firade vi Williams son. En liten kille vid namn John som är högt aktad och älskad av människor runt omkring, inte minst av hans farföräldrar. Men det är väl deras skyldighet och plikt att dyrka sitt förstfödda barnbarn. Dock tror jag från mitt perspektiv och som den goda livscoach jag är att ett syskon skulle i framtiden vara på sin plats för han behöver inte riktigt konkurrera med alla Willes fosterbarn om att bli Josef, drömmarnas konung. (Om Alex, Julia eller Jonathan läser det här så var den frasen tillägnad er dagen till ära.)

Saken var bara den för att bevisa vilken förkärlek de har- han fyllde aldrig år igår utan de firade hans fyramånadersdag med att slakta gödgrisen. Fast den riktiga dagen var idag. Och utöver det sjöng hans föräldrar ett solo, trots att enligt William har hans far aldrig sjungit någonting. Inte ens på hans bröllopsdag. Där sätter vi ribban.

risgrynsgröten eller något. 

Att julafton kommer firas allt för många gånger i år verkar inte bekomma dem något mer. Hela december är en högtid att kallas julafton och det håller man på enda ut i fingerspetsarna. Och för att värma upp det har man skippat advent och gör något som jag skulle säga är mer likt vår nyårsafton men kallas Happy Sweet December. Skrattade lite inombords när vi stod där och höll varandra i hand för att räkna in minuterna till tolvslaget för att i det rätt ögonblicket kunna utbrista att nu är julens månad här, fast utan fyrverkerier. Festen blev istället att det var övernattningskalas i Willes lya där vi var olagliga gäster. Överhuvuden i det här landet har dock lite svårt för att västerlänningar ska sova i förorten. Gillar nog inte tanken på att vi då får ligga både på golv och andas mygg.  Men vi var diskreta och fick uppleva i kväll i sann burmesisk anda med någon form av kycklingsrisgrynsgröt, stilla natt i olika språk, lekar, fotbollstittande och alla tillsammans på mattor på golvet. Så Happy Sweet December på er. 

koseligt att sova på golvet. 

Övrig statusuppdatering: Idag är det första advent, Jag längtar hem mer än någonsin. Jag längtar efter tända ljus, efter lussebullar, varm choklad, julkalender, vänner, familj och allt som hör svenska advent till.