fredag 8 november 2013

mot civilisationen

Visumet gick tillslut ut. 70 dagar får man som businessman eller kvinna. Efter det ombedes man lämna landet. I Yangon har det ett namn: Visarun till Bangkok. Men för människor som bor i en stad begrep vi inte hur man frivillig väljer att ta en weekend i ännu en stad. Vi satte begreppet på sin spets och drog till ko Samet istället. Ön runt knuten. 

Hiss eller diss, man får säga vad man vill. Resan dit gick åtminstone som smort och vi tajmade både bussar och båtar perfekt. Ja, allt- utom vädret. 


Gårdagen får godkänt men natten var bärare av hällregn. Och dagens är inget solsemester. Trots det är ön vacker och vad jag skulle säga typiskt thailändsk efter mina fördomar. Det dröjde inte många minuter innan jag både hört svenska, danska och norska. Menyer finns på tyska och svenska flaggan kan man se lite vart stans. Men ön är fortfarande vacker. Och jag borde kanske inte säga något. När Agnes och jag så Mc Donalds igår fick vi spelet. När bussen stannade längs vägen och vi fick chansen att köpa Mc Flurry: ni kan gissa själva. I två månader har vi tjatat. Att även kunna äta yoghurt, mango, müsli, pannkaka och Findusmorötter är kontraster. 


Idag promenerad vi hela runt. Det tog en hel dag och resulterade i rejält trötta ben. Allt det efter att tampats i meterhöga med fasligt roliga vågor- på gränsen till farliga. Så aldrig speedboaten som slogs sönder men ryktet säger att det hände fram emot eftermiddagen. 


Eftersom skoldanser inte verkat hjälpa gör vi nog som alla andra och tar Bangkok imorgon ändå. Ser ändå fram emot staden utan gränser och shopping som B estår av mer än longis. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar