på resande fot i vänners lag mår man bra

Jag som egentligen aldrig trodde att jag skulle få fler besök än möjligen mina föräldrar har nu inom citationstecken bombarderats- i positiv mening. Är oerhört glad och tacksam över de vänner som har tagit sig till andra sidan jorden för att spendera några dagar med mig och upptäcka lite av mitt liv och vad detta fina land har att erbjuda. 

Först ut var som ni redan anat, min kusin. Han kom och umgicks med mig omkring en vecka. Sedan slängde jag ut honom på en liten tripp och när han återvände till Yangon fick han möta mina fina vänner Tobias och Oliva som även de är ute på en lite längre resa. Så tillsammans med Johan mötte vi upp dem på flyget och hade sedan en dag när de alla var med mig ut till William. Där blev det rabalder bland tjejerna med allt detta extra besök och när Tobias drog igång ”Do you know the Muffinman?” så flippade det mesta. Är så imponerad över att se dessa flickor hoppa runt och skrika för det är generellt sätt inte den burmesiska livsstilen. Utöver det födde Lin-Lin oss väl och spökade ut Oliva i hennes traditionella dress. Att det var nationell lovdag passade utmärkt då de även fick chans att träffa på alla barnen i Williams hus som även de kiknade av skratt hela dagen.

en miljon kort skulle tas- då är det som vanligt. 

Dagen efter tog vi tåget till Golden Rock. Att åka tåg här är bara det en upplevelse om man kommer direkt från vår värld. Ingenting är som hemma riktigt och man får utstå både hopp, skutt, alla möjliga lukter och en hel del blickar. Och framför allt en massa dötid. Men vi anlände med bara lite försening till byn vid bergets kant och efter ännu en ”lunchbuffé” (TIPS- vill man bli mätt ska men gå till lokala ställen!) så började vi leta efter det vattenfall jag på något vis kläckt ur mig existera. Vad jag egentligen menade var en flod som nu 6 månader efter regnsäsongens avbrott var mer eller mindre uttorkad. Men tack vare en fin man på en enorm truck fick vi lifta upp för berget en bit och han blev vår undercoveragent. För tillslut stanna han och pekar ner mot ett hål i buskaget. Och där, i slutet på den stig som går genom djungeln finner vi en fantastisk lagun i floden. Och det är helt tomt. Inte en kotte. Vattnet är så klart och till och med djupt nog för att kunna hopp från de släta klipporna. Så efter att vi gjort vandringen upp för berget dagen där på stannar vi till vid denna glänta igen och spenderar eftermiddagen på stekheta klippor med glasklart vatten. Att Johan smugit med en påse Ahlgrens bilar blev omedelbart en stämningshöjare. 

stekiga folks. 

Dagen därpå blir hemfärden varken buss eller tåg. Vi blir upplockade att ett gäng sköningar som kör pick-up landet runt. Resan tar sin lilla tid men de fina människorna ombord förser oss med både det ena och det andra. Och till råga på att får mina vänner chans att se en drös med pagodor på köpet då det ska bes lite var stans. Människorna blev verkligen som en liten familj efter ett par timmar hopknödda tillsammans och när vi äntligen når Yangon vill de inte ha ett öre för besväret. Det är ändå Myanmar i ett nötskal- än så länge.

väl tillbaka i Yangon var jag tvungen att presentera mina vänner för min fina NUDELTANT<3