Allting har verkligen tagit en ny vändning. Sedan mamma och pappa åkte hem har livet tagit fart på allvar. En ny termin har verkligen spurtat lös och tid är det minsta jag har just nu. Jobbar fulla dagar ute i förorten- det nya- och det är verkligen roligt. Bussresorna känns inte alls så betungande som de tidigare har varit och det vägs ändå helt klart upp av att relationerna har förbättrats avsevärt. Har börjat känna att jag trivs där ut och Williams fru Lin-Lin är fantastisk. Har lärt mig mer burmesiska på två veckor än jag gjort på hela tiden tidigare och börjar sakta men säkert faktiskt ta mig fram lite på det språket. Inte så att jag kan ha en konversation direkt men mer än bara fråga om priset eller hur någon mår. Det får mig att inse. Hade vårt program varit annorlunda upplagt hade jag kanske pratat en del burmesiska vid det här lagt men alla visste ju att det var ett testår. Och jag är ändå glad över att ha kvar livet i Yangon också. Jag gillar staden, lägenheten och mina andra vänner där vilket jag bara inser att jag snart kommer förlora. För att gå in i någonting nytt. Någonting exalterande. Och lite främmande.
För övrigt tittade min kusin förbi i torsdagseftermiddag, och han hängde kvar ett tag. Vi gjorde Yangon en del och även en dagsutflykt till Twante. Den lilla stad jag besökte alldeles i början för er som minns min blogg väl. Då korsar man Yangon river och sen åker man moped över landsbygden ut och in ett tag. Och på vägen dit stannade vi vid en pagoda fylld av ormar. Och det var med lite bävan man strosade runt i den. Inte jättegärna var man sugen på att en orm skulle trilla ner i skallen på en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar