Nwge Saung Beach

En helg vid kusten är vad alla behöver ibland.  Ett frihetsinslag i den annars ganska trånga buren av trafik, avgaser, människor, ljud, kaos och allt annat Yangon erbjuder. Dock är det inte så lätt att bryta sig ut som man tror. Vid första anblick på kartan av den här stadens läge faller nog många för idén om att kusten bara är någon timma bort och utbudet rikligt. Men det är inte riktigt sant, för fast Burma är omgivet av vatten från flera håll och kanter är utbuden torftiga. För att bada rent och kunna njuta måste du ta dig 25 mil vilket oavsett om du hyr en van eller åker kollektivt innebär en resa på omkring 6 timmar.  Tack vare att det än så länge inte etablerats några natt- eller kvällsbussar på den här sträckan försvårar det möjligheterna än mer för ett oberoende. 

Så vi var åtta som åkte denna helg. Ett minst sagt lika spontant beslut och som den egendomlig grupp vi var. Att lägerkänslan snabbt kom att lägga sig som ett töcken medförde någon form av fin kamratskap näst intill direkt. Så direkt att vi redan hunnit med en middag i Yangon och ett inbokat event till helgen då vi tillsammans ska försöka heja fram Myanmar när de spelar sin match mot Thailand i årets upplaga av SEA-games. Och för er som inte vet så är Myanmar i år för första gången arrangörer av detta stordåd, Sydostasiens egna OS.  Och SEA står för South East Asia och inte hav som jag hela hösten har trott vilket varit minst sagt förvirrande när den enda vattensport som kommer genomföras är segling.

Att jag var snäppet yngre än alla andra var en oroande faktor för mig att inte följa med men man ska aldrig oroa sig för vad som komma skall. För jag var en jämlike. Och förresten så är det inte så många i min ålder som tagit sig hit över lag. Det som däremot skar sig var mina engelskkunskaper. Inte första gången det händer och det är lite frustrerande när man känner att man inte riktigt hänger med i konversationerna som pågår i grupp. Det går lite för fort och mitt förråd av mer slanguttryck och kanske inte lika vardagliga ord är rätt så torftigt. Konsekvensen kan lätt bli ett förlorat självförtroende tyvärr. 

Förutom det så var helgen magisk. Ngwe Saung ligger stilla beläget vid det öppna havet omringat av vajande palmer. Stranden är vid alla skeden på dygnet oavsett hur tidvattnet rör sig.  Och förutom det, den är även milslång. Dock är den inte av allra finaste slag och Böda slår kvalitén då den är lite väl packad men i kombination med det glasklara vattnet spelar inte det någon större roll. Att man dessutom upplever stället helt isolerat från omvärlden och det går i motsats med Thailands brända stränder blir för mig någonting som attraherar.  För turisterna är få så det mänskliga möten man gör under helgen blir i form av att på avstånd kunna studera en ensam vandrare, en mindre grupp av burmesiska barn och sitt eget sällskap förstås. 

Så helgen var minst sagt rogivande med en touch av läger över det hela. Det galnaste som hände var att jag fick möjlighet att trava längs stranden på en brun ponny, äta det godaste av fisk och skaldjur jag någonsin upplevt och bad i terpentin. Det sistnämnda var faktiskt lite galet på riktigt i den bemärkelsen som man ofta förknippar med det ordet.